God jul!

Med en bild av årets julkortsdesign vill jag önska alla er läsare en god jul och ett gott nytt år. Hoppas ni får en lugn och skön helg!

Julmarknadsgarn

I vår stad ordnas alltid en julmarknad under adventsveckosluten. Utbudet är hantverksbetonat och jag kunde ju självklart inte hållas därifrån. En av försäljarna hade ett häftigt yllegarn som jag föll för. Jag var duktig och lät bli att köpa det den första gången jag såg det, men återvände ett par veckoslut senare och då fanns det fortfarande kvar!

Det är svårt att se tjockleken på bilden, men jag konstaterade att garnet var lika grovt som en sticka nr 5½. Första gången jag höll i garnet kunde jag inte komma på vad jag skulle göra av det, därav inget köpbeslut. När jag hunnit hem hade tankarna hunnit mogna lite och då insåg jag vilken mysig rundsjal ( är det “cowl” på svenska?) det skulle kunna bli. Så det blev en ny marknadsrunda ett par veckor senare. Glad i hågen kom jag hem och tog fram de största stickorna jag hade, men 5½ var allt för tunna. Provlappen blev ungefär lika smidig som en planka.

Tursamt nog dök min yngste svåger upp och undrade vad jag önskar mig i julklapp. Vi kom överens om att jag skulle hjälpa honom lite på traven så jag beställde i kväll Knitpro-stickspetsar i storlek nr 9 från Garnstugan. Har vi riktigt tur hinner de fram innan vi åker iväg för att fira jul med familjen!

Retroinspirerade sockor

Nu får jag försöka skärpa mig. De här sockorna har varit klara i ett par veckor redan och jag har ändå inte kommit mig för att notera dem på bloggen. Jag får väl skylla på att det är fortsatt fullt upp, så det finns inte så mycket tid över för stickande.

Sockorna är gjorda i enklast och hållbarast möjliga garn, Novitas sju bröder. Garnet är ju inte direkt mysigt att sticka i då det är rätt grovt, men resultatet brukar hålla länge. Färgerna är mellangrått, gult och chokladbrunt och inspirationen kommer från ett fotografi från sent 70-tal.

Egentligen var det meningen att jag skulle sticka ett par sockor åt maken, men när jag kommit en bit på skaftet insåg jag att de var för smala för honom. Så går det när man inte mäter först, men samtidigt gör det inget för nu fick ju jag mig ett par nya sockor! Som tur var finns det mycket kvar av garnet, så det skall nog räcka till ett par sockor åt maken också.

Återvunna ljus steg för steg

 

Jag tycker det är trevligt med tända ljus i novembermörkret, och en följd av detta är en mängd ljusstumpar och stearinrester som blir över. Efter att ha undersökt saken hittade jag ett flertal olika beskrivningar på nätet av hur man återvinner ljusstumpar. I söndags hade jag lite tid över och hann prova denna riktigt roliga sysselsättning. Den tar inte särskilt lång tid heller, själva smältandet och stöpandet tog ca 15 minuter, sen tog det ungefär ett par timmar innan ljusen hade stelnat. Jag använde ett kärl och en sked som i fortsättningen bara används till ljustillverkning. Nog får man bort stearinet, men jag tycker det känns bäst att inte ha stearin i matlagningskärl, det är ju ändå frågan om en icke-ätbar produkt.

Som den bloggare man är skulle processen förstås dokumenteras, här kommer instruktioner steg för steg. Ljuset i bilderna kunde säkert vara bättre, men det här är så bra det blev en regnig kväll i november.

1. Tillbehör: du behöver ljusstumpar och stearinrester, ett kärl att smälta dem i, sked, formar, veke, fäste för veken, sax, matolja och eventuellt en strumpsticka/annan motsvarande pinne att fästa vekarna i. Veke och metallhållare finns att köpa på de flesta hobbybutiker och självklart på nätet.

2. Fäst veken i den lilla metallplattan som skall hålla veken mot bottnen av formen. Jag klippte en 5 cm lång veke som jag knöt fast i strumpstickan så att veken skulle hållas rak när jag hällde stearinet i formen. Olja formarna med matolja om du vill kunna ta bort ljuset ur formen. I dessa gamla kakformar behövdes ca ½ matsked för att få ljuset att lossna.

3. Ta bort så mycket av den brända veken som möjligt. Lägg ljusstumparna i kärlet och placera kärlet i vattenbad. Se till att inget vatten hamnar tillsammans med stearinet. Starta värmen och följ med hur stumparna börjar smälta.

4. Stumparna smälter rätt fort när de väl kommer igång. Ta skeden och fiska upp de gamla vekarna ur stearinet. Om det lossat sotflagor från vekarna kan man försöka ta bort dem på samma gång.

 

5. Lägg ett papper under ljusformarna för att skydda arbetsytan. Doppa veken i den smälta stearinen så den blir ordentligt indränkt och låt stelna. Doppa metallplattan på nytt i stearin och fäst den mitt i ljusformen. Med så här små ljus hölls veken upprätt också utan hjälpsticka efter att den stelnat av stearinet. Häll sedan försiktigt det smälta stearinet i formarna. Spara det stearin som blir över.

6. Låt stearinet stelna ungefär en timme. När stearinet stelnar bildas en liten fördjupning i området runt veken. Värm på nytt upp det stearin som blev över och häll över ljuset. Se till att få det nya lagret att nå ända ut i kanten, som ni ser blir det annars en extra kant på ljuset. Kan ju i och för sig vara trevligt om man är ute efter den effekten. När det andra lagret stelnat kan man försiktigt lossa formen och plocka ut ljuset. Kom i håg att bränna ljusen på eldsäkert underlag!

Slutsatser:

Jag räknade ut att veke och hållare kostade 20 cent per ljus. Ett vanligt värmeljus kostar här mellan 5 och 7 cent styck, så man vinner ju inget rent ekonomiskt på att göra egna. Det skall också sägas att det går säkert att få ner materialpriset om man köper större mängder från den billigaste tänkbara butiken. Det går också att köpa stearin om man inte har tillräckligt med ljusstumpar, då stiger självfallet kostnaderna. Jag köpte också för tjock veke, till så här små ljus hade det varit bäst med den tjocklek som vanliga värmeljus har. Är veken för tjock brinner ljuset för snabbt och med för stor låga. Som form kan man använda nästan vad som helst. Gamla kaffekoppar, glasburkar, snäckskal eller annat icke brännbart material om du vill bränna ljuset i kärlet. Om du bara behöver en löstagbar form kan exempelvis joghurtburkar eller andra engångskärl i plast fungera. Kom bara i håg att olja burken, annars får du inte loss ljuset!

Improvisationsstickning och mönsterfynd

Senaste vecka var det efter ett längre uppehåll dags för arbetsresa. För att ha något att sticka på valde jag att ta med ett brungrått Novita alpacagarn som skall bli ett par torgvantar. Men fast jag nog hade tid att sticka om kvällarna kom jag inte längre än så här.

Orsaken var att jag inte hade räknat ut något mönster på förhand, så jag har två gånger rivit upp hela mudden, ena gången för att resåren inte blev snygg och den andra för att jag märkte att jag hade allt för många maskor när jag började med själva handen. Trots att garnet är tunt och jag stickar med stickor nr 2,5 blir resultatet mycket töjbart, maskantalet var mindre än på de grå fingervantarna – ändå blev handen ett par centimeter för vid!

Handens ovansida skall få ett mönster med olika långa ränder som samtidigt bildar ränder tvärs över handen. (Svårt att beskriva, ni får se vad jag menar när jag kommit längre).

För övrigt har jag hittat mönstret till en kofta som jag tror jag skall försöka ge mig i kast med under vintern. Jag har länge tänkt lära mig sticka tröjor med ok, och när jag bläddrade genom mönster på Garnstudios sidor häromkvällen hittade jag en toppenkandidat.

Äntligen har jag hittat ett mönster med precis så snyggt ok som jag vill ha! Enligt mönstret skall det vara glittergarn i inblandat också, men jag tror jag håller mig till lite mer vardagsnära toner. Sockorna ser inte helt tokiga ut de heller, skulle vara snyggt att göra dem lite längre, så att den dekorativa kanten syns om man har dem i ett par läderstövlar. Enda problemet är att de garn jag ursprungligen tänkt använda till tröjan är allt för grova för mönstret. Stackars mig, jag blir väl tvungen att köpa nytt garn då…=)

Grå vintagevantar 2

Det andra paret grå fingervantar är nu färdiga och jag postade dem till beställaren i morse. Jag har inte haft möjlighet att prova om de passar på henne eller inte, så det blir lite spännande att höra. Det enda mått jag haft att utgå från är en jämförelse mellan storleken på våra händer vi gjorde medan jag ännu arbetade med mina egna.

Fortfarande roligt mönster att sticka och de är snygga när de används. Jag använde samma garn och stickstorlek som till det första paret för att alls kunna ha koll på storleken.

Det jag tänkt mig som nästa projekt blir ett par sockor åt maken, så han kan värma fötterna när han traskar omkring här hemma. Nästa vecka blir det dessutom arbetsresa för min del, så jag borde starta upp något mindre projekt att ta med mig också. Ser verkligen fram emot lite besök i de lokala garnbutikerna därborta!

I maklig takt mot midvinter

Allt går så långsamt för tillfället. Kanske är det inte bara jag som känner likadant, många bekanta beklagar sig över trötthet och jag har sett att flera bloggare satt lapp på luckan under den senaste månaden. När mycket energi går åt till att orka med resten av livet och mörkret ute blir det inte så mycket kvar för stickandet.

Flätstickade koftan vill inte ge med sig, så jag har beslutat att sätta mönsterritandet på hyllan ett tag och inte forcera kreativiteten. I stället satsar jag på enkla saker som inte kräver så mycket tänk. Detta sockpar har jag jobbat med sedan oktober månads början, och fortfarande är de inte färdiga. Nu när det andra paret grå vantar är klara ska jag sticka klart sockorna, sen har jag lovat sticka ett par åt maken också.

Första ordentliga snöfallet kom här i dag, och på jobbet börjar jag märka att vintern gör sig påmind genom den låga inomhustemperaturen som ingen teknikmänska i världen lyckas få justerad. Därför kunde inte hålla mig från att köpa Novita alpaca i beige när jag gick förbi ett ställe som hade rea. Jag skall sticka ett par torgvantar för inomhusbruk åt mig så jag inte behöver frysa så rysligt om händerna framöver…

Frusna idéer

I bland verkar huvud och hand inte samarbeta riktigt, som om kontakten däremellan frusit till. Jag har en längre period haft många olika designidéer och det kan räcka med att titta på ett garnnystan för att jag skall få en bild av något jag vill sticka i huvudet. Så tar jag fram penna och papper…och så händer inget. 

Jag kan inte begripa, det är helt omöjligt att nedteckna visionerna! Och det gör mig så frustrerad. Alla vackra tröjor och projekt som flyter på där i tankarna och är så fina, och så går det inte att fånga dem i ett mönster. Exempelvis har jag försökt upprepade gånger med mönstret till den vita flätstickade koftan, men när jag sitter där och skall rita och räkna förblir papperet tomt eller så är resultatet en suddig skiss som jag inte är nöjd med.

Det värsta är, snart har jag stickat klart beställningsvantarna och efter det har jag inget projekt på gång! (Nåja, sockor kan man förstås alltid sticka, men något lite större hade jag tänkt mig)

I väntan på att mönsterritandet skall börja fungera igen tittar jag in på olika bloggar och gläds åt andras skaparglädje. Jag kan till exempel tipsa om min byteskompis i Garn och choklad 2. Sanna har trevliga projekt på gång på sin blogg, definitivt värt ett besök!

Att förverkliga sina drömmar

Det måste vara åtminstone ett år sedan jag hittade sidor om tvåltillverkning på nätet. Sedan dess har jag gått och drömt om att få pröva på att göra kallrörd tvål jag också. Men alltid har det kommit något emellan.

Det är nog svårt, man behöver konstiga ingredienser, jag har inte alla redskap, var ska jag arbeta rent konkret. Det finns många ursäkter för att inte förverkliga det man vill göra. Efter att ha konstaterat poängerna ovan fortsatte jag att surfa på tvåltillverkningssidor och önska att jag skulle få prova på.

Men till sist fick jag till en spark i egen ända. Det är bara jag själv som kan se till att jag får göra roliga saker här i livet, och det är bara jag som kan förverkliga mina drömmar. Hur kul är det att sitta på ålderns höst och ångra allt man inte gjort? Nu var det dags att tillverka tvål.

Jag besökte mina föräldrar för en dryg vecka sedan och mor blev en aning uppgiven när hon hörde mina planer. Men ur gömmorna letades gamla kärl fram och efter en runda på ett par loppisar hittade jag en gammal stavmixer för 3 euro. Utöver det inhandlade jag en digital våg samt termometer och ingredienser.

Receptet jag följde finns på livsstilsprogrammet Strömsös webbsidor, utöver det dubbelkollade jag processen med ett par olika nätsidor. Jag hade tänkt göra en fin och instruktiv bildserie, men eftersom processen krävde båda händerna och jag helt gick upp i arbetet blev det inga fotografier tagna. Det gör inget, för jag tror definitivt att jag skall försöka mig på tvåltillverkning igen! Då med fotograf så jag kan jobba.

Nu ligger de och mognar, mina alldeles hemgjorda tvålar. Ska bli spännande att se om de kommer att fungera. Jag måste vänta 4-6 veckor innan jag vet, eftersom processen tar så lång tid i anspråk. Men fast de inte skulle gå att använda är jag ändå glad, för jag kom mig för, och det känns bra!

Garn och choklad-paketet framme!

Efter en lång och tröttsam dag blev jag verkligen glad när jag fått ett spännande paket på posten. Det kom från Christina som deltog i garn och choklad 2-bytet. Härliga choklader och framför allt, ett helt otroligt garn! Tusen tack, du har verkligen gjort ett bra val!

Jag har aldrig tidigare stött på märket, Shoppel Wolle heter det och är tydligen tyskt. Det härliga blå garnet är en blandning av 75% ylle och 25% nylon, enligt etiketten skall man kunna både sticka tröjor och sockor av detta. Själv blev jag sugen på att sticka en sjal! Garnet är mjukt och har härliga färgväxlingar, undrar hur det beter sig när man stickar?

Mitt eget bytespaket är ihopplockat och i morgon har jag tid att ta en vända via posten. Det blev lite försenat då ohälsan var framme igen. Tyvärr får jag ju inte knapra i mig chokladen på ett tag på grund av detta, men jag har nu två ytterligare orsaker till att se fram emot att kunna äta normalt igen…

Nya stickor och fler provlappar

När jag fyllde jämnt för ett tag sedan fick jag en slant i gåva av mina rara gudföräldrar. Jag insåg genast att en bra användning för pengarna skulle vara rundstickor med utbytbara delar som jag länge drömt om.

För ett tag sedan slog jag till, det blev Knitpro-stickor i metall i storlekarna 3, 3½ och 4. Kablarna är 60 och 80 cm långa. Jag är ovan med att använda trästickor, och velade länge av och an om jag skulle försöka med sådana. Jag kom ändå fram till att jag vill känna på trästickorna i verkligheten först och därför blev det den gamla välkända metallen. Så här långt är jag verkligen nöjd, sköna att sticka med och så känns det ju så lyxigt! De utbytbara delarna passar också bra i min filosofi om att skaffa så lite onödiga saker som möjligt.

På tal om att skaffa onödiga saker så slank ett nystan Novita Cloud Luxus med samtidigt som jag köpte garn till min byteskompis i Garn och choklad-bytet. I morgon ska chokladen inhandlas och så kan paketet med god tur åka iväg före veckoslutet. Det här mörkt hallonröda garnet är samma jag använde till mössorna jag stickade i vintras. Trevligt att sticka i och färgen var så glad (dock inte på bilden, börjar vara den årstiden när ljuset är bra bara vissa timmar på dygnet – vilket inte sammanfaller med den tid jag är hemmavid…). En kofta med olika annorlunda flätor skulle ju vara kul, så här är ett försök på “banjo cable” ur A Second Treasury of Knitting Patterns. Kanske inte helt optimal, men det gör inget då det är så kul att pröva sig fram.

G:s försenade födelsedagstårta

I går fick jag möjlighet att på nytt ge mig i kast med tårtdekorationer. G som fyllt år för ett tag sedan hade av olika orsaker inte fått en ordentlig födelsedagstårta, men nu var det dags. Tyvärr blev bilderna lite tråkiga på grund av det grå höstljuset.

Den förra (och första) tårtan dekorerad med sugarpaste blev rätt enkel eftersom jag närmast ville testa hur de olika materialen fungerar. Nu var jag lite modigare och försökte mig på att göra även sugarpasten man täcker tårtan med själv samt en lite mer avancerad dekor. En annan orsak till att göra sugarpasten själv är att jag inte känner till någon butik i närheten som säljer sådant. Däremot har jag hittat flera nätbutiker, som troligen lär få mig som kund inom en nära framtid… En annan fördel med den hemgjorda sugarpasten var att den smakade mycket bättre än den köpta, i alla fall det märket jag senast testade hade en rätt unken smak.

Det jag verkligen vill skaffa mig är bättre livsmedelsfärger. Den röda och gröna jag hade hemma från tidigare var allt för utspädda för att riktigt fungera. När jag blev tvungen att använda närmare en tesked färg för att få rätt kulör på massan ledde det samtidigt till att den blev för lös i konsistensen. Jag skall också passa på att skaffa lite redskap för att kunna göra lika fina blommor som exempelvis Cickan.

Jag använde en helt vanligt tårtbotten som jag delade i tre delar. Fyllningen bestod av skivade jordgubbar och vitchoklad och limefluff. Tårtan spacklades med cream cheese frosting och utanpå lade jag sugarpasten. Tydligen kallas dekorationstypen “explosionstårta”, vilket syftar till de uppfläkta kanterna och det att man kan lägga ytterligare dekoration i mitten för att förstärka intrycket av att dekoren sprängt upp ett hål mitt i kakan. Min blev en ganska stillsam explosion, jag fick ta vad jag hade i dekorväg och då blev det mer som en blomma i stället. Flowerpower?

Grå vintagevantar

De grå vintagevantarna är äntligen klara och jag har till och med haft möjlighet att använda dem då det var bara några plusgrader i morse. Jag är nöjd med resultatet, trevligt mönster och roliga att sticka.

Kort fakta: mönster “gula fingervantar” ur boken Stickat året runt, Lindqvists förlag, Stockholm 1949. Stickor 2,5 och garnet köptes i en omärkt härva på en lokal hantverksbod. Antar att det är finsk fårull, kamgarn.

Det som var speciellt bra med detta mönster var att få prova sticka tumkilar, det har jag inte tidigare gjort. Vantarna blev mycket bekvämare att använda och så ser det lite proffsigare ut. Det roliga är att jag får sticka ett par till, en vän som såg mitt arbete beställde ett par åt sig själv.

Det enda jag inte riktigt lyckades med var skarvarna mellan själva handen och fingrarna. Hur jag än försökte blev det ändå små hål som stör mig. Någon av er som har tips på vad man ska göra för att minimera dem?

Provlappar på gång

För tillfället stickar jag inte på något större plagg, och det känns ju lite tråkigt. Jag brukar gärna ha ett större projekt och flera mindre på gång samtidigt. Då har man alltid något roligt att sticka på, fast man kört fast eller tappat lusten för någondera. Därför har jag börjat räkna på ett nytt mönster och stickar provlappar. Här ser ni hur det naturvita, lokalproducerade garnet beter sig i två av de flätmönster jag funderar på till en kofta.

Ursprungligen hade jag tänkt sticka en tröja av garnet, men ju mer jag funderade på saken insåg jag att de kalla vintrarna numera lyser med sin frånvaro och därför är en kofta vettigare då man kan öppna den vid behov. Mitt största problem (lyxproblem) just nu är att det finns så väldigt många trevliga flätmönster man kunde sticka, men det blir bara rörigt att klämma in alla i samma kofta. Funderar mycket på hurudant intryck jag vill att koftan ger, vilka flätor jag väljer hänger ju starkt samman med det. Så nu sitter jag och provstickar ur mina mönsterböcker samtidigt som jag gör klart vintage vantarna.

Samtidigt hittade jag två Novita-garner i veckoslutet som jag också ska försöka hinna sticka provlappar av. Det hallonröda garnet är samma Novita Cloud som jag använde till den flätstickade mössan. Fick genast jag såg nystanet en vision av en snygg kofta med lite flätdetaljer och annat skojigt. Det andra nystanet är ett alpackagarn som var en ny upptäckt. Härligt crèmevit färg (fast det inte syns på bilden) och jag har redan visioner om att man kunde göra allt från tröjor till koftor och sjalar i garnet.

Det är så roligt att vara inspirerad!

 

Tillägg: surfade via Mikaelas blogg Stickäventyr och märkte att det var garn och chokladbyte på gång via Stickamera. Det senaste bytet jag deltog i var ju jättetrevligt, så nu anmälde jag mig igen. Vad roligt det ska bli!

Vintage-vantar

Den här boken har en speciell plats i min stickhistoria. Det var den som fick mig att börja sticka igen för ett par år sedan. Samtidigt väckte den också mitt intresse för vintage-mönster och senaste veckoslut var det dags att börja förverkliga ett projekt som länge funnits med på har-lust-att-göra listan.

 

Mönstret till “gula fingervantar” har jag alltid tyckt att verkar roligt när jag bläddrar i boken. Utöver det roliga mönstret på handryggen skall de också stickas med tumkil, något jag inte provat på tidigare. För ett tag sedan köpte jag ett tunt, grått kamgarn i en hantverksbod och när jag klämt på garnet en stund visste jag att det här var det rätta projektet för garnet.

Det tokiga är att jag faktiskt redan hunnit sticka klart höger vante, men eftersom det inte gick så bra att försöka fotografera med vänster hand så nöjer jag mig att visa bilder av arbetet med den vänstra vanten.

Grå spetskofta

Den senaste veckan har min bloggtid gått åt till att prova olika layoutalternativ här på bloggen, så den grå koftan har fått vänta på att få sitt eget inlägg.

Garnet jag använde var ju Novita Tennessee i färgen 621. Jag använde stickor 2,5 trots att man egentligen rekommenderar stickor nr 3,5, eftersom jag ville att stickningen skulle bli tät och stadig. Den sammanlagda garnåtgången var ungefär 5½ nystan. Mönstret är mitt eget, och det är första gången jag byggt ett riktigt mönster helt från början!

Det mesta gick som det skulle, två saker blev ändå inte helt som jag tänkt mig. Tanken var att den skulle vara rak och lite lös, tänk chanel-jacka så vet ni vad jag var ute efter. Orsaken till att den inte blev sådan beror på att alla bomullströjor jag någonsin haft har med tiden töjt väldigt mycket. Därför utgick jag också från att den här töjer och att jag därför inte behöver räkna in extra vidd med tanke på att mönstret är lite resåraktigt. Nu töjde den inte alls, i alla fall inte ännu. Få se hur den beter sig när jag använt den ett tag, om inte så är man väl en lärdom rikare igen. 

 

Den andra saken som inte riktigt fungerade var framkanterna. Hur jag än blockar dem blir de inte raka. Jag ska försöka sy i samma garn på baksidan av kanterna för att få dem att bli mer stadiga, få se om det hjälper.

 

Jag är verkligt glad åt att äntligen ha vågat ta tag i att lära mig konstruera mönster. Nu känner jag mig så pass säker att jag äntligen börjat provsticka för att kunna börja räkna ut mönstret till den vita koftan i lokalproducerad ull som jag så länge ordat om!

Nya vindar

Just nu arbetar jag med att ändra om bloggens layot, därför ser det lite märkligt ut här för tillfället!

Det går så långsamt…

Vad fort alla stickar! Efter att jag i går satt och var nöjd med att äntligen ha fått klart min spetskofta så tittade jag runt på olika bloggar och konstaterade att antingen måste jag vara en otroligt långsam stickare eller så har andra mer tid att sticka än vad jag har. Och är snabbare. Slängde också ett öga på min lista med färdiga projekt. Den är ju jättekort i år! Vad har jag gjort egentligen?

Jo, det är väl det att hälsan äntligen varit i någorlunda skick i en längre sammanhängande period, vilket innebär att jag försökt hinna ikapp med allt annat som jag inte fått gjort de senaste åren… Och det är en hel del det.

Samtidigt fick jag en enorm inspirationskick av er alla, nu har jag mängder med projektidéer på gång igen! När jag nu blev så nöjd med koftan så har jag beslutat mig för att äntligen våga ge mig i kast med det vita, fårdoftande garnet som jag hamstrat på mig under mina arbetsresor. Senare i kväll ska jag sätta mig ner och börja sticka en provlapp och prova vilka typer av flätor och mönster som gör sig bra i garnet.

Inga bilder på koftan ännu, för jag insåg att framkanterna måste blockas då de rullade ihop sig. Sånt kan man ju inte visa upp på bloggen =)

Den är färdig!

Tyvärr var det för mörkt för att kunna ta vettiga bilder, men jag kunde inte låta bli att lägga in två snabbfoton av den färdiga spetskoftan. Så fort min “fotograf” hunnit plåta mig i dagsljus blir det ett mer utförligt inlägg.

Födelsedag och glada fåglar

 

Här har det varit tyst ett tag igen. Ni som orkat hålla ut och titta in i väntan på inlägg ska i fortsättningen inte behöva vänta lika länge, för nu är den mer omfattande reseperioden slut och jag ska hållas hemmavid lite mer ett tag framöver.

Under tiden jag varit osynlig har jag hunnit med att fylla jämna år. Det uppmärksammade en av mina goda vänner genom att förära mig dessa underbara handgjorda muggar. Jag blir så glad när jag ser på dem, verkliga små konstverk som det är ett nöje att dricka något varmt ur. Tack P!

Jag och maken valde att uppmärksamma min födelsedag samt att vi varit gifta i fem år så här:

 

Härlig Parisresa hade vi, tyvärr hann jag inte via någon garnbutik. Jag fick ett bra tips av Medea om sidan knitmap där man kan hitta adresser till stickbutiker runt om i världen. Enligt recensionerna som folk skrivit in fanns det flera intressanta butiker jag kunde ha besökt där, men en långhelg är sist och slutligen väldigt kort när det finns så mycket man vill se samtidigt…

Men jag hann ju ändå köpa mig ett nytt garn här tidigare då jag var på arbetsresa, så det skall väl inte gå någon nöd på mig… Garnet elegans från Teetee måste bara följa med hem, det blir ju perfekt till en skön, tunn spetshalsduk eller –sjal i framtiden!

Jag borde seriöst börja fundera på att använda upp de garn jag har i min samling. Verkligen. Det är illa när jag måste ta i bruk en till lagringsplats för att få plats med allt…

På resande fot

Det har varit ganska mycket flängande av och an på sista tiden och mer lär det bli innan det lugnar ner sig. Just nu är jag på arbetsresa och försöker blogga från "vanliga" blogspot-kontot och inte från windowslive-writern (som förklaring till varför detta ser lite annorlunda ut).

Jag har bara lite kvar på ärmkullen på spetskoftans andra ärm, sedan är det framkanterna, halsresåren och att sy i knapparna kvar! Men det är lite tråkigt att visa samma ärm i varje inlägg, därför visar jag i stället en underbar broderad duk jag hittade på loppis för 10 euro för en dryg vecka sedan.

Jag minns inte vilken bloggare det var som skrev om hur vemodigt det är att se hur lite dessa gamla hantverk värderas. Det samma kände jag i alla fall när jag vandrade runt på loppisen på den lilla orten. En struntsumma fick jag betala för en duk som säkert tagit många kvällar i anspråk för någon flitig husmoder att sy. Det jag också reagerade på var att folk säljer nystickade sockor i vuxenstorlek för 4 euro paret, det täcker ju nätt och jämnt materialkostnaderna!

För att kompensera för det dåliga samvete detta fynd väckte har jag tänkt använda duken när vi vill fira något, som födelsedagar eller liknande. Då får den uppskattning och användning i ett nytt hem ändå, som stoltheten på kaffebordet!

Och så blev det lite spontanköp av garn igen. Jag och maken var på utflykt och då hittade jag förstås en liten hantverksbod. Där såldes ett härligt grått garn som jag genast kunde tänka mig att sticka ett par vantar till hösten av. Bilden gör det inte rättvisa, men härligt är det!

Sött och gott

I torsdags hade vi Lotta med familj på besök. Jättekul att hinna träffas, och som ett extra plus fick jag tillfälle att testa en ny hobbyteknik som jag länge surfat runt och sökt information om. Som ni ser är det tårtdekoration jag avser.

Att dekorera tårtor verkar vara en sann prylhobby. För att kunna variera dig behövs en hel del tillbehör, allt från olika livsmedelsfärger, stansar och mått för att forma dekorationer till spritsmunstycken. Eftersom jag inte hade annat än två sorts spritsmunstycken och en färdigköpt sugarpaste tänkte jag försöka klara mig med detta och utforma dekorationen efter det. Jag hade inte heller någon livsmedelsfärg, därför blev det en väldigt vit tårta.

Som grund har jag en vanligt ljust tårtbotten skuren i tre lager. Fyllningen var skivade färska jordgubbar med en vitchoklad-lime fluff ovanpå.

För att sugarpasten inte skall börja smälta och svettas skall man antingen pensla den med flytande margarin/matolja/smörkräm, men jag såg att flera bloggare gjort en cream cheese frosting som de spacklat sina tårtor med innan de lagt på sugarpasten. Det tyckte jag lät gott, så då blev det frosting till både spackel och som spritsad dekoration.

Själva sugarpasten var en intressant ny bekantskap. Den var otroligt lätt att arbeta med, jag bara knådade massan mjuk och kavlade den på ett bakplåtspapper. Inget kladd och den satt ihop utan att spricka. Som novis hade jag inte kavlat massan tillräckligt tunn på alla ställen, vilket resulterade i smaken blev för mäktig på de delarna av tårtan där massan var tjockare. Om jag gör detta på nytt skall jag definitivt fästa mer uppmärksamhet på kavlingen. Den massa jag använde var alltså köpt i en specialbutik, men det lär gå att tillverka massan själv också. Det kanske jag får försöka nästa gång!

På det hela taget en god tårta, fyllningarna passade bra ihop och var ändå helt enkla att göra. Det skulle vara roligt att lära sig göra de vackra blommor som många tårtbloggare använder som dekoration, måste titta vad stansarna kostar nästa gång jag går förbi specialaffären…

Avslutar med ett par tårtlänkar som får mitt tårtförsök att blekna. Lördagsgodis? Javisst!

Baka baka liten kaka

Cickans piece of cace

Sidor med dekorationstekniker

Första ärmen klar!

 

I går kväll maskade jag av de sista maskorna på ärm nr 1 till spetskoftan. Fast eget beröm luktar illa måste jag bara säga att jag känner mig rysligt stolt över mig själv, då det mönster jag länge kämpade med och räknade ut på förhand visade sig fungera nästan helt felfritt i praktiken! Det enda jag inte tagit med i beräkningen var den ena maskan som jag lade till som “söm” mellan ökningarna. Jag nålade fast ärmen i kroppen och bitarna passar perfekt. Jag bara gapar – jag som var så kass på matematik i skolan har lyckats räkna ut detta!

Ändå tog ärmen längre tid att sticka klart än jag räknat med. Detta eftersom jag mitt i allt började sticka själva mönstret fel och upptäckte tokigheten först när jag hunnit sticka två tredjedelar av ärmen… Men att den fick rivas upp gör inget längre, ärm två är redan på gång och jag passar mig noga för att göra samma misstag. I den här takten borde koftan bli klar ungefär till slutet av augusti! (Augusti månad måste vara den mest fullbokade någonsin, så jag har inga stora förhoppningar om att hinna med mycket annat än jobb och på sin höjd lite stickning en halvtimme innan sängdags…)

För att byta ämne skulle jag vara intresserad av att höra vad ni har för favoriter bland rundstickor med utbytbara kablar/stickor. Den runda duken har nu vuxit så att strumpstickorna inte räcker till längre. Därför tänkte jag först köpa vanliga rundstickor, men ändrade mig snabbt och har nu bestämt mig för att köpa rundstickor med utbytbara delar. Jag tittade runt på bland annat Addi och KnitPro, och läste recensioner på bloggar. Det verkar som om metallstickorna från KnitPro i regel har flest förespråkare. Vad tycker ni? Jag lutar just nu mot att det blir sådana för min del om ingen har några bra motargument.

Till sist en bild på en spontanstickning. Det skulle egentligen bli sockor åt maken, men när jag lagt upp maskorna insåg jag att vristen blev för snäv, så då gör jag dem åt mig själv i stället. Randning i gult och brunt i skaftet, inspiration kommer från ett fotografi taget år 1979 på en marknad. Vid ett marknadsstånd som några släktingar förevigades invid hängde ett par sockor med en glad randning som jag nu fritt ur minnet försöker återskapa. Skall ge Novitas sju bröder en ny chans, för att testa hur slitstarka olika garn är då man gör brukssockor av dem.

Nu är jag såld!

Att sticka spets “på riktigt” är ju hur kul som helst! Jag visade tidigare en bild av ett mönster som jag hittade i svärmors mönstersamling, mönstret är till en rund stickad duk. Jag har ju länge tänkt att det skulle vara roligt att prova på att sticka en spetssjal precis som alla andra stickbloggare. Men jag har känt mig lite osäker på huruvida jag ännu är tillräckligt kunnig för att ge mig in på ett sådant projekt. När det här mönstret dök upp tyckte jag att det skulle fungera bra som ett slags test av mina kunskaper.

Genom arbetet med duken har jag lärt mig en hel del om vad som fungerar när man stickar riktig spets, samt om vad som inte fungerar. Uppläggningen var lite krånglig, enligt beskrivningen skulle man göra en ögla som man sedan skulle virka upp maskorna i användandes dubbelt garn, och till sist skulle man spänna åt det hela genom att dra i den ena trådändan. Men det fick jag inte att lyckas, vet inte hur de avsåg att man skulle bära sig åt. I stället surfade jag runt och tittade hur andra dukmönster beskrev uppläggningen och det resulterade i att jag gjorde en helt vanlig uppläggning som jag sedan spänner åt med hjälp av en extra tråd.

En annan sak som jag märkte med detta lite äldre mönster var, att man förväntades förstå att när det står sticka i hop två maskor så skall man göra det olika beroende på åt vilket håll mönsterbilden skall luta. Men det tog ju en stund innan jag märkte det. Sedan borde jag definitivt ha haft trästickor att sticka mitten med, metallstickorna trillade ur hela tiden till mitt stora förtret. Nu måste jag också skaffa mig en rundsticka som passar arbetet, eftersom arbetet vill halka av strumpstickorna i kanterna nu när det blivit så här pass stort.

De två viktigaste lärdomarna hittills:

1. Spetsstickning skall göras med 100% koncentration. Det är krångligt att backa om man gjort fel och det är svårt att se var felen sitter, speciellt som nybörjare.

2. Spetsstickning är otroligt roligt! Det blir så fint att man bara häpnar, och det är inte så svårt som jag trodde att det skulle vara. Bara man lär sig se hur maskorna ser ut när det är flera omtagningar med en maska emellan blir det fint!

Hantverksvecka, dag 5

Nu är hantverksveckan officiellt avslutad och jag ska försöka hinna med ett sista inlägg om det jag hann med under dag fem innan jag åker på en kortare semesterresa.

Den första ärmen till spetskoftan är nu på gång. Jag valde till sist att sticka tre rader av mönstret mitt på ärmen och göra resten i slätstickning. Bilden till vänster visar hur ärmen kommer att se ut uppifrån, den till höger hur ärmen blir från sidan.

Under dagen hann jag också gå via en tygbutik och en knappförsäljare. Jag hittade efter mycket funderande en lustig, oval knapp som jag tror att kan passa fint med koftan. I tygbutikens fyndlådor fanns två härliga linnetyger som bara måste med hem. Ett mörkare som jag använde i ett annat av dagens projekt och ett ljusblått som jag nån gång skall försöka sy en sommarklänning av…

Det andra huvudsakliga projektet under dagen var att komma i gång med att sy grytvantar. De vi använder är mer än tio år gamla och utslitna, så det är verkligen dags att skaffa nya. Men varför köpa färdiga när man kan sy själv och samtidigt vara lite kreativ? Jag sydde stommen till två olika modeller, en som är en enkel tumvante och en annan som har ett större fack för tummen. Dessa är till hälften återanvända, eftersom flanelltyget jag använde till foder är ur mammas gömmor. Som värmeisolering använder jag en slags tjockare filttyg och ytterst kommer en handske av det mörkare linnetyget jag hittade i fyndlådan. Yttertyget skall få någon slags dekoration ännu innan jag syr ihop handskarna helt.

Under veckan har jag alltså fått påbörjat följande projekt:

1. Doftpåsar för våra garderober
2. Mönster till spetskoftans ärmar
3. Ett första plagg åt porslinsdockan
4. Stickmarkörer
5. Grytvantar
6. Blocka halva koftan

Det tycker jag är ett bra resultat. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg är det fint att ha fått påbörjat saker som kräver lite mer tid att komma igång med. Nu kan jag om kvällarna jobba lite åt gången med det som är kvar.

Som avslutning måste jag bara visa den härliga låda med jordgubbar jag köpte för att frysa in, man kan ju också se syltande och infrysande som ett slags hantverk!