Jag kommer alltid att minnas stämningen då vi satt där tillsammans i köket och stickade. Vi pratade inte mycket, det enda som hördes var eldens sprakande i vedspisen, klockan som tickade på väggen och slog med jämna mellanrum samt ljudet från metallstickorna när vi arbetade. Det är synd att jag inte hann börja handarbeta aktivt igen innan tiden tillsammans var slut, jag märker många gånger att när jag gjort något arbete som jag är riktigt nöjd med så riktigt önskar jag att jag skulle kunna visa upp det för henne.
Som en tribute till min farmor lägger jag upp två bilder på en typisk sockmodell som hon ofta gjorde. Modellen är härlig, en riktig gammaldags brukssocka. Man märker att det finns ett långt livs samlad stickerfarenhet i de i dag så slitna sockorna, titta på närbilden av hälen, snyggt arbete!


Eftersom jag är lite bekymrad över att detta par börjar bli rätt slitet bestämde jag mig för en tid sedan att sticka ett par enligt farmors modell. Tyvärr var mitt garn lite tjockare så sockorna blir inte riktigt så små som jag tänkt mig. En har jag redan hunnit få klar, den andra har jag nyss börjat på. För jämförelsens skull visar nästa bild farmors socka överst, min nytillverkning unders. Nog har man ju lite kvar att lära sig... Jag undrar om jag stickar resåren i skaftet för spänt jämfört med hennes modell, eller om det bara är många års slitage som gör att den är vidare. Finns det månne något knep här som jag inte känner till?

Visar till sist två bilder på min färdiga strumpa. Som en bekant brukar säga: "inte är den ju helt misslyckad..." Ha en bra vecka och njut av våren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar