Grå vintagevantar 2

Det andra paret grå fingervantar är nu färdiga och jag postade dem till beställaren i morse. Jag har inte haft möjlighet att prova om de passar på henne eller inte, så det blir lite spännande att höra. Det enda mått jag haft att utgå från är en jämförelse mellan storleken på våra händer vi gjorde medan jag ännu arbetade med mina egna.

Fortfarande roligt mönster att sticka och de är snygga när de används. Jag använde samma garn och stickstorlek som till det första paret för att alls kunna ha koll på storleken.

Det jag tänkt mig som nästa projekt blir ett par sockor åt maken, så han kan värma fötterna när han traskar omkring här hemma. Nästa vecka blir det dessutom arbetsresa för min del, så jag borde starta upp något mindre projekt att ta med mig också. Ser verkligen fram emot lite besök i de lokala garnbutikerna därborta!

I maklig takt mot midvinter

Allt går så långsamt för tillfället. Kanske är det inte bara jag som känner likadant, många bekanta beklagar sig över trötthet och jag har sett att flera bloggare satt lapp på luckan under den senaste månaden. När mycket energi går åt till att orka med resten av livet och mörkret ute blir det inte så mycket kvar för stickandet.

Flätstickade koftan vill inte ge med sig, så jag har beslutat att sätta mönsterritandet på hyllan ett tag och inte forcera kreativiteten. I stället satsar jag på enkla saker som inte kräver så mycket tänk. Detta sockpar har jag jobbat med sedan oktober månads början, och fortfarande är de inte färdiga. Nu när det andra paret grå vantar är klara ska jag sticka klart sockorna, sen har jag lovat sticka ett par åt maken också.

Första ordentliga snöfallet kom här i dag, och på jobbet börjar jag märka att vintern gör sig påmind genom den låga inomhustemperaturen som ingen teknikmänska i världen lyckas få justerad. Därför kunde inte hålla mig från att köpa Novita alpaca i beige när jag gick förbi ett ställe som hade rea. Jag skall sticka ett par torgvantar för inomhusbruk åt mig så jag inte behöver frysa så rysligt om händerna framöver…

Frusna idéer

I bland verkar huvud och hand inte samarbeta riktigt, som om kontakten däremellan frusit till. Jag har en längre period haft många olika designidéer och det kan räcka med att titta på ett garnnystan för att jag skall få en bild av något jag vill sticka i huvudet. Så tar jag fram penna och papper…och så händer inget. 

Jag kan inte begripa, det är helt omöjligt att nedteckna visionerna! Och det gör mig så frustrerad. Alla vackra tröjor och projekt som flyter på där i tankarna och är så fina, och så går det inte att fånga dem i ett mönster. Exempelvis har jag försökt upprepade gånger med mönstret till den vita flätstickade koftan, men när jag sitter där och skall rita och räkna förblir papperet tomt eller så är resultatet en suddig skiss som jag inte är nöjd med.

Det värsta är, snart har jag stickat klart beställningsvantarna och efter det har jag inget projekt på gång! (Nåja, sockor kan man förstås alltid sticka, men något lite större hade jag tänkt mig)

I väntan på att mönsterritandet skall börja fungera igen tittar jag in på olika bloggar och gläds åt andras skaparglädje. Jag kan till exempel tipsa om min byteskompis i Garn och choklad 2. Sanna har trevliga projekt på gång på sin blogg, definitivt värt ett besök!

Att förverkliga sina drömmar

Det måste vara åtminstone ett år sedan jag hittade sidor om tvåltillverkning på nätet. Sedan dess har jag gått och drömt om att få pröva på att göra kallrörd tvål jag också. Men alltid har det kommit något emellan.

Det är nog svårt, man behöver konstiga ingredienser, jag har inte alla redskap, var ska jag arbeta rent konkret. Det finns många ursäkter för att inte förverkliga det man vill göra. Efter att ha konstaterat poängerna ovan fortsatte jag att surfa på tvåltillverkningssidor och önska att jag skulle få prova på.

Men till sist fick jag till en spark i egen ända. Det är bara jag själv som kan se till att jag får göra roliga saker här i livet, och det är bara jag som kan förverkliga mina drömmar. Hur kul är det att sitta på ålderns höst och ångra allt man inte gjort? Nu var det dags att tillverka tvål.

Jag besökte mina föräldrar för en dryg vecka sedan och mor blev en aning uppgiven när hon hörde mina planer. Men ur gömmorna letades gamla kärl fram och efter en runda på ett par loppisar hittade jag en gammal stavmixer för 3 euro. Utöver det inhandlade jag en digital våg samt termometer och ingredienser.

Receptet jag följde finns på livsstilsprogrammet Strömsös webbsidor, utöver det dubbelkollade jag processen med ett par olika nätsidor. Jag hade tänkt göra en fin och instruktiv bildserie, men eftersom processen krävde båda händerna och jag helt gick upp i arbetet blev det inga fotografier tagna. Det gör inget, för jag tror definitivt att jag skall försöka mig på tvåltillverkning igen! Då med fotograf så jag kan jobba.

Nu ligger de och mognar, mina alldeles hemgjorda tvålar. Ska bli spännande att se om de kommer att fungera. Jag måste vänta 4-6 veckor innan jag vet, eftersom processen tar så lång tid i anspråk. Men fast de inte skulle gå att använda är jag ändå glad, för jag kom mig för, och det känns bra!

Garn och choklad-paketet framme!

Efter en lång och tröttsam dag blev jag verkligen glad när jag fått ett spännande paket på posten. Det kom från Christina som deltog i garn och choklad 2-bytet. Härliga choklader och framför allt, ett helt otroligt garn! Tusen tack, du har verkligen gjort ett bra val!

Jag har aldrig tidigare stött på märket, Shoppel Wolle heter det och är tydligen tyskt. Det härliga blå garnet är en blandning av 75% ylle och 25% nylon, enligt etiketten skall man kunna både sticka tröjor och sockor av detta. Själv blev jag sugen på att sticka en sjal! Garnet är mjukt och har härliga färgväxlingar, undrar hur det beter sig när man stickar?

Mitt eget bytespaket är ihopplockat och i morgon har jag tid att ta en vända via posten. Det blev lite försenat då ohälsan var framme igen. Tyvärr får jag ju inte knapra i mig chokladen på ett tag på grund av detta, men jag har nu två ytterligare orsaker till att se fram emot att kunna äta normalt igen…

Nya stickor och fler provlappar

När jag fyllde jämnt för ett tag sedan fick jag en slant i gåva av mina rara gudföräldrar. Jag insåg genast att en bra användning för pengarna skulle vara rundstickor med utbytbara delar som jag länge drömt om.

För ett tag sedan slog jag till, det blev Knitpro-stickor i metall i storlekarna 3, 3½ och 4. Kablarna är 60 och 80 cm långa. Jag är ovan med att använda trästickor, och velade länge av och an om jag skulle försöka med sådana. Jag kom ändå fram till att jag vill känna på trästickorna i verkligheten först och därför blev det den gamla välkända metallen. Så här långt är jag verkligen nöjd, sköna att sticka med och så känns det ju så lyxigt! De utbytbara delarna passar också bra i min filosofi om att skaffa så lite onödiga saker som möjligt.

På tal om att skaffa onödiga saker så slank ett nystan Novita Cloud Luxus med samtidigt som jag köpte garn till min byteskompis i Garn och choklad-bytet. I morgon ska chokladen inhandlas och så kan paketet med god tur åka iväg före veckoslutet. Det här mörkt hallonröda garnet är samma jag använde till mössorna jag stickade i vintras. Trevligt att sticka i och färgen var så glad (dock inte på bilden, börjar vara den årstiden när ljuset är bra bara vissa timmar på dygnet – vilket inte sammanfaller med den tid jag är hemmavid…). En kofta med olika annorlunda flätor skulle ju vara kul, så här är ett försök på “banjo cable” ur A Second Treasury of Knitting Patterns. Kanske inte helt optimal, men det gör inget då det är så kul att pröva sig fram.

G:s försenade födelsedagstårta

I går fick jag möjlighet att på nytt ge mig i kast med tårtdekorationer. G som fyllt år för ett tag sedan hade av olika orsaker inte fått en ordentlig födelsedagstårta, men nu var det dags. Tyvärr blev bilderna lite tråkiga på grund av det grå höstljuset.

Den förra (och första) tårtan dekorerad med sugarpaste blev rätt enkel eftersom jag närmast ville testa hur de olika materialen fungerar. Nu var jag lite modigare och försökte mig på att göra även sugarpasten man täcker tårtan med själv samt en lite mer avancerad dekor. En annan orsak till att göra sugarpasten själv är att jag inte känner till någon butik i närheten som säljer sådant. Däremot har jag hittat flera nätbutiker, som troligen lär få mig som kund inom en nära framtid… En annan fördel med den hemgjorda sugarpasten var att den smakade mycket bättre än den köpta, i alla fall det märket jag senast testade hade en rätt unken smak.

Det jag verkligen vill skaffa mig är bättre livsmedelsfärger. Den röda och gröna jag hade hemma från tidigare var allt för utspädda för att riktigt fungera. När jag blev tvungen att använda närmare en tesked färg för att få rätt kulör på massan ledde det samtidigt till att den blev för lös i konsistensen. Jag skall också passa på att skaffa lite redskap för att kunna göra lika fina blommor som exempelvis Cickan.

Jag använde en helt vanligt tårtbotten som jag delade i tre delar. Fyllningen bestod av skivade jordgubbar och vitchoklad och limefluff. Tårtan spacklades med cream cheese frosting och utanpå lade jag sugarpasten. Tydligen kallas dekorationstypen “explosionstårta”, vilket syftar till de uppfläkta kanterna och det att man kan lägga ytterligare dekoration i mitten för att förstärka intrycket av att dekoren sprängt upp ett hål mitt i kakan. Min blev en ganska stillsam explosion, jag fick ta vad jag hade i dekorväg och då blev det mer som en blomma i stället. Flowerpower?

Grå vintagevantar

De grå vintagevantarna är äntligen klara och jag har till och med haft möjlighet att använda dem då det var bara några plusgrader i morse. Jag är nöjd med resultatet, trevligt mönster och roliga att sticka.

Kort fakta: mönster “gula fingervantar” ur boken Stickat året runt, Lindqvists förlag, Stockholm 1949. Stickor 2,5 och garnet köptes i en omärkt härva på en lokal hantverksbod. Antar att det är finsk fårull, kamgarn.

Det som var speciellt bra med detta mönster var att få prova sticka tumkilar, det har jag inte tidigare gjort. Vantarna blev mycket bekvämare att använda och så ser det lite proffsigare ut. Det roliga är att jag får sticka ett par till, en vän som såg mitt arbete beställde ett par åt sig själv.

Det enda jag inte riktigt lyckades med var skarvarna mellan själva handen och fingrarna. Hur jag än försökte blev det ändå små hål som stör mig. Någon av er som har tips på vad man ska göra för att minimera dem?

Provlappar på gång

För tillfället stickar jag inte på något större plagg, och det känns ju lite tråkigt. Jag brukar gärna ha ett större projekt och flera mindre på gång samtidigt. Då har man alltid något roligt att sticka på, fast man kört fast eller tappat lusten för någondera. Därför har jag börjat räkna på ett nytt mönster och stickar provlappar. Här ser ni hur det naturvita, lokalproducerade garnet beter sig i två av de flätmönster jag funderar på till en kofta.

Ursprungligen hade jag tänkt sticka en tröja av garnet, men ju mer jag funderade på saken insåg jag att de kalla vintrarna numera lyser med sin frånvaro och därför är en kofta vettigare då man kan öppna den vid behov. Mitt största problem (lyxproblem) just nu är att det finns så väldigt många trevliga flätmönster man kunde sticka, men det blir bara rörigt att klämma in alla i samma kofta. Funderar mycket på hurudant intryck jag vill att koftan ger, vilka flätor jag väljer hänger ju starkt samman med det. Så nu sitter jag och provstickar ur mina mönsterböcker samtidigt som jag gör klart vintage vantarna.

Samtidigt hittade jag två Novita-garner i veckoslutet som jag också ska försöka hinna sticka provlappar av. Det hallonröda garnet är samma Novita Cloud som jag använde till den flätstickade mössan. Fick genast jag såg nystanet en vision av en snygg kofta med lite flätdetaljer och annat skojigt. Det andra nystanet är ett alpackagarn som var en ny upptäckt. Härligt crèmevit färg (fast det inte syns på bilden) och jag har redan visioner om att man kunde göra allt från tröjor till koftor och sjalar i garnet.

Det är så roligt att vara inspirerad!

 

Tillägg: surfade via Mikaelas blogg Stickäventyr och märkte att det var garn och chokladbyte på gång via Stickamera. Det senaste bytet jag deltog i var ju jättetrevligt, så nu anmälde jag mig igen. Vad roligt det ska bli!

Vintage-vantar

Den här boken har en speciell plats i min stickhistoria. Det var den som fick mig att börja sticka igen för ett par år sedan. Samtidigt väckte den också mitt intresse för vintage-mönster och senaste veckoslut var det dags att börja förverkliga ett projekt som länge funnits med på har-lust-att-göra listan.

 

Mönstret till “gula fingervantar” har jag alltid tyckt att verkar roligt när jag bläddrar i boken. Utöver det roliga mönstret på handryggen skall de också stickas med tumkil, något jag inte provat på tidigare. För ett tag sedan köpte jag ett tunt, grått kamgarn i en hantverksbod och när jag klämt på garnet en stund visste jag att det här var det rätta projektet för garnet.

Det tokiga är att jag faktiskt redan hunnit sticka klart höger vante, men eftersom det inte gick så bra att försöka fotografera med vänster hand så nöjer jag mig att visa bilder av arbetet med den vänstra vanten.