De riktiga oktobersockorna har påbörjats

De senaste dagarna har jag funderat på designen till de egentliga socktoberfestsockorna. Jag köpte ett härligt, tjockt naturgarn som visade sig bjuda på mer utmaningar än jag hade tänkt mig. Garnet heter Walma och är köpt på en fängelsebutik. Där säljer man alltså olika produkter som tillverkats inom fångvården. Det speciella med just det här garnet är att den producerande anstalten har samarbete med genbanken, vilket innebär att de håller gamla, sällsynta finska fårraser med underbar ull som man sedan låter göra garnet av. Bara naturliga ämnen, endast fårens egna färger, otrolig kvalitet.

Överraskningen låg väl främst i kvaliteten. Jag trodde verkligen att det skulle vara mer luft i garnet, men när jag började sticka insåg jag att det är enormt tjockt! Jag använder strumpstickor i ungefär stolek 4,5 och jag undrar just om det till och med skulle löna sig att gå upp en halv storlek ännu. Den ursprungliga designen såg inte klok ut i detta garn, så nu har jag under veckoslutet börjat om och rivit upp åtminstone en 8-10 gånger innan jag hittade rätt. Det har blivit många räknestunder med penna och rutigt papper i högsta hugg innan jag hittade det mönster som jag tycker passar garnet.

Min filosofi i stickning är att designen skall göra garnet rättvisa och vice versa. I det här fallet utgår jag från de förutsättningar garnet har. Ofta börjar det se konstigt ut när man försöker tvinga samman ett mönster och ett garn som inte alls passar ihop. Det är väl närmast frågan om att hitta balansen mellan färg, form och design som jag strävar efter i allt mitt hantverk. När jag väl hittat den infinner sig arbetsglädjen, och det gör inget att det kan ta lite tid och besvär innan jag vet hur jag vill ha det. En annan målsättning är att jag skall kunna använda allt jag gör, samt tycka om det. Varför skulle man annars lägga ner sån tid på hantverket?

Det är annars det fårsvarta garnet jag köpte till mina sockor, av det gråmelerade blir det beställningsjobb. Bild på själva stickningen kommer så fort jag haft möjlighet att fotografera i dagsljus.