Det var snopet. Jag konstaterade att bloggens ettårsdag borde närma sig, så jag satte mig ner för att söka efter det exakta datumet i arkivet. Det kändes ju rejält fånigt att då få inse att det datumet redan varit och farit. Den åttonde mars har bloggen firat sin ettårsdag, i all tysthet utan att jag uppmärksammat det.
Det här är i och för sig rätt karakteristiskt för mitt bloggande. Jag bestämde redan från början att bloggandet inte skall få bli ett till stressmoment, utan att jag skriver när jag hinner. Därför blir det också perioder med mindre skrivande emellanåt, andra gånger har man så mycket att berätta att man skriver nästan varje dag. Ändå måste jag medge att det nog känns lite i samvetet de perioder när jag inte hinner producera något.
Sommaren 2007 var mitt liv minst sagt en aning dystert. Arbetslös och med kraschad hälsa gjorde jag ett besök i det hus där min farmor en gång bodde. Trots att jag besökt huset många gånger tidigare hade jag aldrig sett den bok som då låg framme på ett bord. Farmors gamla stickbok. Just då kändes det nästan som om hon genom den försökte ge mig en knuff i rätt riktning, trots att hon varit borta sedan länge. Jag tog boken med mig och gjorde därefter mitt första besök i en garnaffär i vuxen ålder.
Det var farmor som skötte mig på dagarna när jag var barn. Hon brukade alltid sticka eller virka så fort hon hade en ledig stund. Jag måste ha varit omkring fyra år då hon tyckte att det var dags för mig att lära mig sticka. Jag minns ännu den första provlappen. Den var gjord av rött garn och rätstickad. Farmor hade levt ett hårt liv med många motgångar, såhär i efterhand kan jag tolka det som att hantverket för henne var ett sätt att bearbeta det tråkiga och något som hjälpte henne genom tyngre tider. Åtminstone blev det så för mig efter den där sommaren.
I dag är mitt liv mycket ljusare och positivare, men jag fortsätter ändå att sticka och blogga om det. Den sommaren var det första projekt jag gjorde ett par grårandiga sockor. När jag kom till hälen insåg jag att jag inte förstod instruktionerna i den gamla boken. I det skedet tänkte jag att det kanske kunde finnas något på nätet om jag googlade. Det var så jag upptäckte stickbloggarnas fantastiska värld. Vilken inspirationskälla, jämfört med tummade mönstertidningar på biblioteket!
Efter ett år med bloggen kan jag konstatera att jag lärt mig massor. Både om det tekniska med att blogga och om hantverk. Jag har hunnit pröva en mängd olika tekniker, både inom stickning och annat. Men något av det viktigaste jag har hittat är den gemenskap som finns på stickbloggarna på nätet! Jag vill passa på att säga TACK till alla er som tar er tid och tittar in, läser och kommenterar mina inlägg! Visst skriver jag främst för min egen räkning, men det känns ändå så mycket roligare att veta att någon annan varit inne på bloggen och tagit del av mina tankar.
Framtiden då? Jag har massor med planer för bloggen och mitt hantverkande för det kommande bloggåret. Rent konkret vill jag utveckla själva bloggen och fixa på layouten och kanske äntligen få in de där tre spalterna. Under året vill jag också komma vidare på den antika dockan, sticka en flätstickad tröja av det vita, lokalproducerade ullgarnet jag hamstrat, sticka en spetssjal, testa nya tekniker som smyckestillverkning och tvåltillverkning och damma av mina kunskaper i broderi. Och en massa andra idéer. Vad roligt det skall bli!
Som jubileumsbild försökte jag mig på att göra ett album med samlade hantverk från det gångna året, hoppas det fungerar!
Men med de allt ljusare och varmare dagarna som piska är det dags att slutföra det jag börjat. De senaste veckorna har jag satsat stenhårt på att få den klar. Jag struntade i att framstycket blev snett, jag hoppas lite naivt att det skall gå att blocka till rätt storlek senare. Det märkliga var att när jag stickade det andra framstycket så gick allt utan problem! Jag begriper bara inte, jag uppfattar det som att jag gjort allt precis på samma sätt. Men det kan jag ju uppenbarligen inte ha gjort. 
