Lite skåpmat och inspirationsfunderingar

När jag grävde i korgen med våra vantar och halsdukar för nån dag sedan fick jag tag i dessa vantar. Eftersom jag som bäst funderar på vad jag skall hitta på för nytt, litet projekt då de gråa ullsockorna är klara, fick jag för mig att använda vantarna som illustration för tankarna i det här inlägget. Dessa är ett bevis på att vi stickare kan hitta inspiration precis var som helst. Idén till mönstret föddes då jag råkade se en snutt av en gammal svartvit film. Handlingen utspelade sig på 1800-talet och pigan i filmen hade ett par vantar med ett snyggt randmönster när hon hämtade vatten på gården. En kort stund syntes hennes vantar för att sedan försvinna tillbaka ut i etern. Jag tog papper och penna och försökte skissa på hur jag kunde göra ett liknande mönster. Resultatet ser ni här, den glade mottagaren av vantarna blev maken. Garnet jag använde var Sandnes Sisu i varierande kulörer.

Jag älskar att använda mig av äldre eller traditionella mönster och material som kan anpassas till modernt bruk. Därför är nästa projekt i planeringsskedet att äntligen våga gå loss på de underbara, lokalproducerade ullgarnerna i naturfärger som jag har sparade i skåpet. De hör till kategorin garn som jag har köpt för att jag vet att jag kommer att älska att jobba med det, men jag måste bara hitta det projekt som är "värdigt" garnet. Medan jag söker tittar jag på olika inspirationssidor för att hitta gamla mönster eller idéer. Finlands hantverksmuseum har trevliga resurser och bilder, det bästa materialet finns på de finskspråkiga sidorna. En annan sida där man hittar idéer är Slöjdmagasinets nätbutik. Fantastiska, äldre böcker om olika tekniker har de. Jag blir inspirerad bara av att se pärmarna! Och sen finns ju alltid Yesterknits med sina mängder av gamla mönster. Jag har ännu inte köpt något via dem, men man borde kanske göra slag i saken.

En liten dröm jag har är att få gå till något museum med stor textilsamling och få ta en titt i arkiven. Oj vilka mängder inspiration man torde hitta där! För de som gillar äldre kläder och textil så måste jag bara lägga in denna länk: Tidens toj. HELT fantastisk webbutställning som finns på Danmarks nationalmuseums sidor. Ta en kopp kaffe eller annat gott drickbart och klicka er igenom. Love it! Jag har för övrigt satt in lite länkar till några av de hantverksbloggar jag brukar läsa. Kommer att uppdatera listan vartefter och lägga till även inredning och annat roligt. Avslutar med lite fler bilder på "filmvantarna".

Shoppingväskan

Jag lovade lite bilder på den shoppingväska jag sytt. Jag har redan hunnit prova den och inköpen från en vanlig tur till matbutiken ryms bra. Jag tänkte först sy en riktigt vanlig standardkasse, men sen började jag fundera på hur jag kunde förbättra den.

Eftersom det lätt går hål i bottnen på väskorna ville jag förstärka den i min väska. Sedan är ju risken att handtagen lossnar om man bär för tungt, så jag gjorde längre handtag som skall fördela trycket över en större yta. Lite dekor är ju alltid roligt så jag provade min symaskins specialsömmar och gjorde lite mönster på förstärkningen samt använde svart tråd för att ge lite effekt. Sömmarna blev inte de rakaste, men det får man väl se som charmen med väskan...? Så arbetet med en enkel liten shoppingväska drog ut på tiden, men jag är helt nöjd med resultatet.

Det längre stickprojektet

När det gäller stickning måste jag alltid ha många olika projekt på gång samtidigt. Några mindre, som exempelvis sockor eller vantar och ett större. Tidigare var det en babyfilt åt en vän, nu är det en stickad tröja. Jag tänkte visa två bilder på arbetet så här långt. Modellen har jag skapat med utgångspunkt i en gammal kofta från H&M, vars passform varit underbar. I det här skedet är ryggstycket och ett framstycke klart och jag håller på med det andra framstycket som bäst. Tanken är att den skall få schalkrage, resår längs framkanterna samt knappar. Själva ytorna är rätstickade.

Det som jag framför allt gillar med den här tröjan är garnet! Jag älskar att gå i garnbutiker och känna på olika kvaliteter och se vilka idéer som dyker upp. Detta garn från Sublime är underbart mjukt och har en härlig lyster och jag föll genast för det när jag hittade det i butiken första gången. Sedan tog det ett bra tag innan jag bestämt mig för vad jag skulle göra av det. Jag använder sorten cashmere merino silk dk i färgen 03 så slutresultatet blir en gräddfärgad, lite glansig kofta. Enda minuset här är att garnet är dyrt. Men i bland ska man väl kunna unna sig lite, vilken lyx att sticka när garnet är mjukt som bara den. Eftersom garnet är så speciellt i sig valde jag också att låta tröjan bli mycket enkel, på det viset kommer garnkvaliteten till sin rätt tycker jag.

Det är lite spännande att skapa egna plagg utgående från observation och mätningar. Tidigare var jag väldigt rädd för att avvika från mönstren och trodde att det är katastrof så fort man gjort minsta fel. Nu har jag slutat upp med den perfektionistiska synen och försöker ha roligt på vägen i stället. Med ett plagg som detta är små avvikelser ändå inte något problem, en annan sak skulle det säkert vara om jag hade nåt knepigt mönster som behöver gå ihop.

För övrigt har jag gjort klart shoppingkassen jag sydde på, skall posta bilder så fort jag fått överflyttat bilder från kameran. Ha det gott!

Strumpor på farmors vis

Efter en bloggpaus på över en vecka pga sjukdom är det dags för ett nytt inlägg. I dag är det sju år sedan min farmor gick bort. Jag har henne att tacka för en stor del av mitt intresse för handarbete och hantverk. Som barn tillbringade jag mycket tid med henne och i hennes dagsrutin ingick alltid stunder då man satte sig ner och handarbetade. Farmor var enormt skicklig på att virka samtidigt som hon stickade mycket, speciellt sockor. Jag kan inte ha varit mer än en fyra år gammal då hon satte ett par röda stickor och ett rött garnnystan i händerna på mig och började lära mig hur man stickar.

Jag kommer alltid att minnas stämningen då vi satt där tillsammans i köket och stickade. Vi pratade inte mycket, det enda som hördes var eldens sprakande i vedspisen, klockan som tickade på väggen och slog med jämna mellanrum samt ljudet från metallstickorna när vi arbetade. Det är synd att jag inte hann börja handarbeta aktivt igen innan tiden tillsammans var slut, jag märker många gånger att när jag gjort något arbete som jag är riktigt nöjd med så riktigt önskar jag att jag skulle kunna visa upp det för henne.

Som en tribute till min farmor lägger jag upp två bilder på en typisk sockmodell som hon ofta gjorde. Modellen är härlig, en riktig gammaldags brukssocka. Man märker att det finns ett långt livs samlad stickerfarenhet i de i dag så slitna sockorna, titta på närbilden av hälen, snyggt arbete!


Eftersom jag är lite bekymrad över att detta par börjar bli rätt slitet bestämde jag mig för en tid sedan att sticka ett par enligt farmors modell. Tyvärr var mitt garn lite tjockare så sockorna blir inte riktigt så små som jag tänkt mig. En har jag redan hunnit få klar, den andra har jag nyss börjat på. För jämförelsens skull visar nästa bild farmors socka överst, min nytillverkning unders. Nog har man ju lite kvar att lära sig... Jag undrar om jag stickar resåren i skaftet för spänt jämfört med hennes modell, eller om det bara är många års slitage som gör att den är vidare. Finns det månne något knep här som jag inte känner till?


Visar till sist två bilder på min färdiga strumpa. Som en bekant brukar säga: "inte är den ju helt misslyckad..." Ha en bra vecka och njut av våren!

Vetedynor och prototyp till nygammalt dynvar

När jag en gång har symaskinen framme har jag passat på att försöka få en hel del gjort. När man inte har en skild plats där maskinen alltid kan stå framme så brukar det kännas lite trögt att ta fram den ur skrubben. Drömmen är väl ett eget hobbyrum à la Martha Stewart men tills dess får man försöka hålla till där man ryms.

Förutom vetekuddarna sydde jag också ett dynvar som skall passa på dem. På bilden är det inte riktigt färdigt, jag har tänkt prova göra ett vitbroderi samt sy fast knytband i sidorna. Bakgrunden till denna tanke är följande. När jag flyttade hemifrån fick jag av min farmor gamla dynvar med broderier och band. Problemet är att jag undviker att använda dem för att inte slita på dem i onödan. Därför har jag planer på att sy nya dynvar av gammal modell, exempelvis av gamla lakan som ju har underbar kvalitet i tyget. (Varför finns det inte längre hederlig, tjock bomullsväv att få tag i? Den som säljs i tyghandeln i dag är ju som myggnät...) Vetedynsvaret (får detta nyord godkänt i SAOL?) är lite av en prototyp för de normalstora som jag så småningom skall få till. Men först ska jag sy en ny tygkasse att ha med till butiken. Och som vanligt när det gäller mig så kan man ju inte ta den enklaste vägen ut, utan jag måste ju hitta på en massa extra detaljer som tar tid... Stay tuned.

Tillämpning av lärdomar ur boken

Jag har under veckoslutet sytt färdigt den blå kudden som jag tidigare nämnde. Tyget är en sorts stretchig manchestersammet, trots det var det rätt lätt att arbeta med. Jag är som sagt ingen större guru på att sy, så det var roligt att prova en för mig ny teknik. När jag hade klurat ut principen bakom att klippa sneda band, foga samman dem och använda en annan symaskinsfot än den vanliga för att få bandet sytt runt ett snöre så var det riktigt roligt! Jag skall definitivt sy mera!

En sak jag kom att tänka på var hur svårt jag tyckte det var att sy och att sticka annat än typ strumpor förr. Jag har en teori om att detta hänger ihop med att jag hade mycket svårt för logiskt och matematiskt tänkande under skolåldern. De kreativa ämnena var jag bra i, medan allt som innefattade siffror eller liknande var oöverstigliga hinder. Nu i vuxen ålder har man via studierna och livet överhuvudtaget lärt sig detta tänkande i praktiken, så kan jag inte förstå hur jag kunde tycka att logiken i hur mönster skall sitta ihop etc. kunde vara svårt. Aldrig är det för sent att ändra sig!